Under slutet av 1800 talet uppstod i det inre av delstaten i Bahia en religiös rörelse ledd av en predikant kallad Antônio Conselheiro. Hans andra namn betyder rådgivaren. Villkoren i det inre av Bahia var mycket hårda, naturen kallas sertão och kan bäst beskrivas som halvöken. Även här dominerade stora jordägare och överlevnaden för lantarbetare och andra var mycket svår. Rådgivaren samlade en skara efterföljare och de drog runt i detta torra landskap, allt fler följde dem. Till slut slog de ned på ett ställe som kallades Canudos, där de grundade ett samhälle. På ett sätt kan det sägas vara ett utopiskt samhälle, tillgången till jorden blev fri och maten fördelades rättvist. På något märkligt sätt lyckades man hitta en överlevnad för alla och allt fler sökte sig dit. Kanske var det möjligt att överleva även här om man skapade ett rättvist samhälle. Under fem år växte befolkningen till 10 000 personer och Canudos var plötsligt en av de största städerna i Bahia.

Canudos kom att upplevas som ett hot av makthavarna. Mellan oktober 1896 och oktober 1897 skickade mer än 5000 soldater mot staden i olika vågor. Flera av dessa arméavdelningar slogs tillbaka och det hotade att bli ett stort fiasko för centralregeringen. Det var först sedan man fört fram väldiga kanoner som man efter flera månaders motstånd till slut lyckades knäcka motståndet. När soldaterna till slut kom in i staden försvarades den av fyra män, varav en pojke och en åldring.