| Deltagande
budget – Men du bor ju nära mig. Jag kör dig hem säger Cláudio och ler glatt. Han har kört oss i sin minibuss på en guidad tur som gått till landsbygden utanför Porto Alegre och nu är vi på väg till stan. Det visar sig att Cláudio bor nära mitt hotell, men han gör en lång extratur för att visa lite mer av området. – Jag bor i en Vila, så kallas slumområdena när de blivit lite
mer välordnade, säger han. För tio år sen ockuperades området av
bostadslösa, då var det ganska rörigt. Men efterhand har det börjat
ordna upp sig. Nu är alla gator asfalterade och det finns riktigt
avlopp överallt. Vi har ett fungerande daghem och fritidsverksamhet
för barnen. Allt tack vara "Orçamamento participativo",
deltagande budget. Fast vi skulle nog behöva fler daghem, men det har
kommunen inte råd med. Den deltagande budgeten är Porto Alegres stolthet och ett av vänsterpartiets PTs flaggskepp inom politiken. En och en halvmiljonstaden Porto Alegre är uppdelad i 16 olika områden och här bestäms hela investeringsbudgeten, ungefär 750 miljoner kronor, direkt av innevånarna. – Det fungerar så här. Vi samlas på möten i de olika områdena. Då får vi bestämma var vi tycker det behövs mest insatser, vägar, miljö, hälsovård, utbildning, fritid eller något annat. Vi väljer också våra representanter. Efter en ganska en noga bestämd ordning bollas sen besluten fram och tillbaka mellan stan och de lokala råden. Pengarna fördelas sen till de olika områdena efter befolkningens storlek och hur stora behoven är, ungefär 40 000 människor deltar i processen. – Det viktigaste mötet vi har lokalt är det tredje. Då bestäms exakt vilka investeringar som skall göras. Nu mobiliserar alla kvarter så många som möjligt. Då gäller det ju om min gata skall asfalteras, och det är rösterna som räknas. Det kan gå ganska livligt till, men det är roligt, skrattar Cláudio. Nu har vi kommit ner till en fin liten strand, men trafiken står helt stilla. – I Ipanema bor de rikaste människorna i vårt område. Här har alla bil, därför finns det ingen buss. Lite längre fram är köerna helt borta. – Ja, nu är vi lite längre från stan. Här bor de svarta, Porto Alegre är en segrerad stad. Här finns det bussar, men inga bilar. Ser du alla de fina anläggningarna här, lekplatser, parker, skolor. Allt är Orçamento participativo. Förut gick alla investeringar till de rika delarna av stan. Nu är det tvärt om säger Cláudio stolt. Innan vi skiljs åt vid mitt hotell berättar Cláudio om hur det var innan PT fick makten i Porto Alegre. – Då byggde man hus för de fattiga 4-5 mil utanför stan, hopplöst när man skulle åka och arbeta. Det var till och med ett fattigt område inne i stan där alla flyttades ut för att ge plats åt en kyrkogård. Jag skulle vilja göra tvärt om. Flytta in de fattiga till stan och flytta ut kyrkogårdarna. De döda behöver ju inta åka in till stan och jobba. Riktigt upplivad kommer jag hem till hotellet. Jag frågar hotellägaren om Orçamento participativo. Han är inte lika förtjust. – Nej, det är bara vänsterns ledare i kvarteren som är med och bestämmer där. Jag tänker aldrig gå dit. – Naturligtvis är högern emot det här, säger Waldir José Bohn Gass. Han är tyskättling och ordförande i PT i Porto Alegre. Hela deras politik bygger ju på klientelismen. Politikerna lovade innevånarna att utföra olika arbeten i kvarteren mot att de röstade på dem. Nu bestämmer folk själva över dessa pengar, ett dråpslag mot deras röstköp. Orçamento participativo har uppmärksammats även internationellt, delegationer från hela världen kommer hit. Lula som är PTs kandidat till presidentposten 2001 håller fram just dessa erfarenheter för att visa hur PT kan göra Brasilien mer hederligt. En följd är nämligen att korruptionen minskas eftersom alla pengar redovisas och granskas noga. Der är klart att vissa känner sig hotade. Två borgmästare från PT har mördats i Brasilien de senaste månaderna och den troligaste förklaringen är att den organiserade brottsligheten vill skrämmas. Men hur skall PT göra om man får presidentposten? – Det är väl inte klart ännu, men vi tänker på att genomföra ett liknande system på nationell nivå. Visst hotar de här medborgarråden de parlamentariska organen, men det är bara bra. Att man röstar på en kandidat vart fjärde år behöver inte betyda att man lämnar ifrån sig inflytandet på besluten. Jag har till och med tankar på om inte vårt system i framtiden helt kan ersätta det gamla parlamentariska systemet. Det här börjat ju låta mer och mer fantastiskt, men var kommer detta ifrån? – Egentligen är detta inte PTs förtjänst. Det är den starka folkrörelsen här nere som tvingat fram det här systemet. Jag hoppas bara att PT i framtiden inte blir en maktapparat. PT allra viktigaste syfte är att stärka folkrörelserna och inte sig självt som parti, avslutar Valmir. |