Fredskvarteret

Vår gamla skrangliga buss kör för allt vad den är värd på den nya flotta motorvägen till Salvador flygplats. Plötsligt svänger vi av ner i grönskan på en väg som inte verkar finnas. Nu skumpar vi fram i högst tjugo kilometer bland vattenpölarna i sanden, på bägge sidor finns det enkla hus av tegel. Efter fem minuter får vi stiga av för nu kommer inte bussen fram längre. Den sista biten får vi gå. Det är lite av känslan av Vilda Västern när två vitingar stegar in bland de enkla husen i nåt som liknar ett nybyggarsamhälle. Vi har kommit till Bairro da Paz, Fredskvarteret. Historien bakom namnet är illustrativ. Bairro da Paz hette först Maldinas (Falklandsöarna) eftersom området invaderades samtidigt som Margareth Thatcher gjorde sin stora insats som krigare. En invasion (invasão) är det namn man har på en favela (slumkvarter) i Salvador. En ganska stor grupp människor invaderade ett tomt område för att bygga sina hus där. Det var närmast en militär aktion. Sen kom polisen och försökte köra bort dem. Så sker det ofta när fattiga människor försöker skaffa sig nånstans att bo, men i det här fallet var det extra komplicerat. Ägarna till marken var företaget OAS, som kontrolleras av Bahias envåldshärskare, maktpolitikern ACM och han var inte förtjust. OAS hade just tjänat stora pengar på att bygga den nya motorvägen till flygplatsen, på beställning av de politiker som kontrolleras av ACM. På grund av allt detta var det ganska oroligt de första åren i denna "invasion", polisen var ofta här. Dessutom finns det alltid en fas i varje invasion då brottsligheten är ganska hög, innan innevånarna lyckas organisera sig. Men efter några år bytte kvarteret namn från Maldinas, som påminde om krig, till Fredskvarteret.

Vi hoppar fram i leran och kommer fram till Kvartersrådet. Längst ut är det faktiskt ett postkontor. Där träffar vi 24 åriga Cida som arbetar med föreningen. Posten säger att man inte kan lämna ut post eftersom området inte är organiserat nog, märkligt nog är det inga problem för Elverket att lämna ut sina räkningar berättar hon. Därför får innevånarna själva sköta posten. Det finns 24 ledamöter i rådet som representerar olika delar av området. man driver tre skolor. I ett område med 45 000 innevånare finns bara en statlig skola och den räcker bara till årskurs 4, men det är väl ACM som är framme igen.

Fast på andra sidan gatan ser vi ett stort nyuppfört kontor med ACMs bild. Den nya kvartersföreningen, tillfälligt kontor står det. - Usch fnyser Cida. Här kan man få hjälp med läkare, glasögon, rullstol står det utanför. Cida berättar att det har bara funnits en kort tid, ordföranden är ökänd knarklangare. Det är ACMs parti som öppnat denna "förening" ett tag för valet. Mot uppvisande av röstkort som gäller i Salvador kan man få hjälp med det mesta. Det är på grund av regeringens inblandning med köp av röster som många av kvartersorganisationerna har svårt att fungera mer långsiktigt.