Ett MST-läger (acampamento) Vi släpps av bussen mitt på landsvägen några kilometer innan den lilla staden Santo Amaro i Bahia. På andra sidan vägen bland grönskan skymtar vi något som liknar hus. Efter att ha plaskat femhundra meter i leran kommer vi fram till MST-lägret São Domingo. Det är uppkallat efter en av de boende som dog efter ett anfall av en bisvärm. Lägret ser inte mycket ut för världen, bostäderna är snarare tält än hus, byggda av svart spännplast. Idag bor det 30 familjer här, när man ockuperade området för snart fyra år sen fanns här 110 familjer. Det är inget lätt liv i plasttälten och många har gett upp. Antonio var med från början. Innan levde han som tillfällig lantarbetare på olika gårdar. - Det var ett ovärdigt liv, jag fick aldrig chansen till ett eget liv. Här kan vi i alla fall tro på en framtid, säger han. Antonio Fast det är inget enkelt liv man lever. I MST-lägret saknas det mesta, här finns varken el eller vatten. Toalettbesöken gör man i skogen och tvättar gör man i bäcken. Fast nu har man kommit så långt att man fått ett löfte från regeringen om att ta över marken, därför har man kunnat börja bruka den. Varje familj har fått fem hektar och man skall snart också börja bruka den del av jorden man avsatt för gemensamt brukande. Påfallande många av de boende i det här lägret är äldre män. Här finns bara några få kvinnor och inte heller så många barn. I den lilla skolan finns 15 elever. För många av männen verkar det som en livslång dröm börjar gå i uppfyllelse. - Här drömmer vi inte. Här handlar det om verklighet, bryter Ze Silva in i samtalet. Han är en plirig man i femtiårsåldern med en varm blick. - Det våld vi ser runt omkring oss i Brasilien beror bara på en sak - hunger, fortsätter han. Kommer man hem hungrig från arbetet och där inte finns nån mat ligger bråket nära. Det är det problemet vi i MST försöker lösa, säger han.  Så tar han oss med ut till sin odling. - Här skall det bli bananer, bönor och frukter, säger han med stolthet i rösten, samtidigt som han med värme sveper med blicken över den lilla jordlotten. Ze Silva Plötsligt blir det hela så enkelt. Jordreformen handlar om människans urgamla vilja att föda sig själv, något som blir extra tydligt i Brasilien där så många måste fly landsbygden trots att det finns oändliga mängder mark inte brukas. Det är därför MST har så stora framgångar och lockar till sig ständigt nya medlemmar. En liten tunn man har följt med oss ut på fälten, men hållit sig i bakgrunden. Nu kan han inte hålla sig längre: - Jag förstår inte. Förut bodde jag i ett slumområde, men hittade inget arbete. Risken var stor att mina söner skulle bli gangster. Nu arbetar jag hårt för att jag och min familj skall få mat och ändå är regeringen mot oss. Kan någon förklara varför?  Text Lennart Kjörling