Exemplet Guaratinga

Några mil på en knagglig väg från den lilla staden Guaratinga i södra Bahia finns ett läger som ligger på en liten ås. Marken var redan godkänd för jordreformen när de jordlösa ockuperade för att snabba på processen. Ändå krävde ägarinnan hos en domstol att de skulle avhysas, hon hade bra kontakter med domaren och fick igen ett beslut, hon behövde visst inte ens muta domaren. Normalt går avhysningarna lugnt till, man får nån timme på sig att plocka ihop allt. I det här fallet gick det inte till så. Ägarinnan som var från Salvador (80 mil norrut) hade rest ner och tog med sig några av sina män till platsen som kom tillsammans med polisen. Man rusade in i lägret och tände på allt, tält, kläder, madrasser. En tolvårig tjej som var inne i ett tält fick brinnande plast över ryggen och svåra brännskador, och det var ägarinnan själv som tände på. Allt folk ägde brändes upp. De små odlingarna av grönsaker som fanns på plats förstördes, de stackars halvsvältande innevånarna grät när den mat de försökt odla förstördes. Sen hällde man gift överallt, på odlingarna och i dricksvattnet. Nedströms dog två kor på en granngård av giftet. Som tur var upptäckte lägret giftet så ingen blev allvarligt skadad.

Gården har inspekterats och befunnits improduktiv, den skulle alltså enligt lagen köpas in och ges till de jordlösa. Där fanns bara några kor och en kofösare, fast det var 1200 hektar. Kofösaren tyckte förresten att det var bra att de ockuperade. Jag frågade varför tror ni att hon inte ville sälja jorden, den ger ju inte henne något. - Det är en fråga om makt och tradition. Har man en stor gård tillhör man makteliten, sa man. Visst känns det helt perverst, denna i grunden meningslösa och som vi ser närmast dödliga vilja till makt hindrar 90 fattiga familjer från att få överleva på sitt eget arbete.