"Jag
föddes nog som musiker", säger Gilberto Gil, årets Polar Music Prizevinnare.
Kulturminister det svänger om Gilberto Gil är mannen som kan få hela
Brasilien att dansa. Sedan två år är han också kulturminister. I kväll
landar han i Stockholm för att spela och ta emot Polar Music Prize. DN
träffade honom i hemstaden Salvador.
Den väldiga utomhusarenan i Salvador är packad med folk i alla åldrar. Dagens värme har svalnat men förväntningarna inför kvällens konsert är närmast på kokpunkten. Publiken är blandad, av alla åldrar och hudfärger. Så hörs hans karaktäristiska stridstjut och världens populäraste kulturminister kommer in på scenen. Gilberto Gil har fyllt 62, han är lite krum i ryggen, men hans energi verkar det inte vara något fel på. Hela konserten känns som ett två timmar långt samtal med publiken, som dansar lyckligt och sjunger med i alla texterna.
I Brasilien är Gilberto Gil en nationalklenod. Han var populär redan före militärdiktaturen på 60-talet, då han blev en av symbolerna för motståndet mot regimen. I den nya vänsterregeringen är Gilberto Gil ett av president Lulas främsta pr-vapen.
- Jag föddes nog till musiker, säger Gil när DN träffar honom i hans eleganta hus i hemstaden Salvador. När jag började gå började jag också sjunga. Mamma frågade mig när jag var två år vad jag ville bli och då svarade jag direkt: Jag vill bli musiker. Jag studerade dragspel och musikteori mellan tio och fjorton års ålder. Sen bildade jag en amatörgrupp där jag spelade dragspel och vibrafon. Som 17-åring fick jag en gitarr av mamma, det var då jag började komponera.
Men i dag, går det att hålla i gång musiken samtidigt som man är minister?
- Jag spelar gitarr varje dag i mitt hus i Brasilia, där jag har mina instrument och mina skivor. President Lula har också gett mig friheten att ge konserter. I fjol och förfjol turnerade jag i Europa. Dessutom har jag också hunnit spela in en liveskiva i Rio de Janeiro.
Gilberto Gil är känd för att ständigt plocka in nya influenser i sin musik. I början av karriären retade han upp de brasilianska traditionalisterna genom att ta in västerländsk rock och elgitarrer, på senare år har det blivit mycket reggae. En av hans första succéer "Domingo no Parque" var influerad av Beatles "Sergeant Pepper".
- Nu vill jag ta in house och techno, där man använder rytmmaskiner och syntar. Men de ändrar inte mycket på min musik, jag använder dem bara som element. Min musik är i grunden mycket brasiliansk, samba, bossanova, baião och forro - stilarna härifrån nordöstra Brasilien, från Bahia och Axé.
Den populära musiken axé kommer från hans egen hemstad Salvador. Länge spreds den över hela Brasilien, men de senaste åren har den förlorat i popularitet. Det är en glad musik som med sitt enkla bombom på bastrumman får folk att dansa på gatorna under karnevalen. Men också denna i mångas ögon banala musik är han intresserad av.
- Jag tycker om och är påverkad av den. Det är svårt att göra enkel musik. Det är enklare att göra komplicerad musik. Jag beundrar kompositörer som är populära i ordets ursprungliga betydelse. För att inte säga avundsjuk på dem. De går rakt på sak och ger dig en direkt upplevelse.
Men det var bossan och João Gilberto som gjorde att Gilberto Gil blev besatt av att skriva egen musik.
- När jag första gången hörde João Gilberto sjunga var det en stark, nästan chockartad upplevelse. Hans intimt viskande röst var något fullkomligt nytt för mig. Det var det också för många av hans generationskamrater.
Dessa bossanovans barn, Gilberto Gil, Chico Buarque, Milton Nascimento och andra byggde sedan vidare på impulserna från João Gilberto och skapade en musikstil som kallades MPB (Musica Popular Brasileira), där popular står för både populär och folkmusik, en märkligt avancerad populärmusik.
- Vi hade alla den brasilianska musiken i botten, men vi var påverkade av jazzen och den klassiska musiken. Vi använde harmoniken från impressionisterna Ravel och Debussy, men också från klassiker som Chopin och Johann Sebastian Bach. Hos Milton hör man kyrkomusiken från Minas Gerais. Jag tycker ordet sofistikerad är en bra beteckning på vår generation.
I dag, 45 år senare, är några av de mest hyllade skivorna i Brasilien nytolkningar av deras klassiker. De kom till under en mycket speciell tid för landet.
- Slutet av 50-talet och början av 60-talet var en optimistisk tid. Det var en period av utveckling, städerna växte, Brasilia byggdes, nya vägar anlades, bilindustrin växte fram, Brasilien moderniserades.
Så kom diktaturen 1964 och
Brasilien genomled 20 års diktatur. Samhällsklimatet förändrades. Musiken
förvandlades till protestmusik, texterna måste förfinas för att lura censuren.
Att musikerna fick en viktig roll i motståndet är egentligen inte alls
underligt med tanke på att den brasilianska musiken alltid haft en stark
ställning. 
- Musiken lever nära människorna här. Vi är i tropikerna. Här finns ljuset och solen, den här vinden, det här havet. Det är nära kroppen, mycket sensuell, en kultur som arbetar nära känslorna, smaken, hörseln, sexualiteten, säger Gil och ser sig omkring i sin tropiska trädgård.
Som kulturminister i vänsterregeringen har Gilberto Gil fått en unik möjlighet att låta en ny kulturpolitik växa fram. Råd med artister, producenter och andra aktörer diskuterar tillsammans med ministeriet var de största behoven finns.
- Den reform jag känner mest för är de 1.000 kulturpunkter som ska inrättas. Det är kulturhus där det kommer att finnas avancerad digital utrustning för ljud och bildredigering. Där ska det naturligtvis finnas bredband, som gör att husen också kommer att fungera som digitala biografer. Husen ska byggas bland dem som lever uteslutna ur samhället, hos indianerna, i periferin i städerna, till och med hos dem som bor på soptipparna. Det viktigaste för vår regering är att få in dessa grupper i samhället.
På önskelistan står också ett pensionssystem för artister, arbetet med det har precis kommit i gång. Och de små oberoende skivbolagen behöver stöttas. Upphovsrätten finns förstås på dagordningen: hur den ska göras flexibel med nya medier som internet. Ministern Gilberto Gil menar att man inte kan se nedladdningen på internet enbart som ett polisiärt problem. Han har kallat den nya digitala tekniken kommunistisk eftersom den snabbt och enkelt ger alla tillgång till musik och information. Musikern Gilberto Gil har försökt att göra hela sitt inspelade verk fritt på internet men mött motstånd från sitt skivbolag.
Uppgifterna syns oändliga, ångrar han inte att han blev minister?
- Tvärtom, efter två år är jag mer entusiastisk än i början. Jag behärskar situationen bättre, vi vet var problemen finns, och vi har fler lösningar.
Och nu har du fått Polarpriset.
- Ja, jag blev mycket glad. Nu tillhör jag samma fina klubb som Paul McCartney, Bob Dylan och Stevie Wonder. Lygia Bojunga fick Astrid Lindgren Memorial Award för ett år sedan. Det var "Nobelpriset" för barnlitteratur, nu har jag fått "Nobelpriset" för populärmusik.
Lennart Kjörling
Årtal i Gilberto Gils karriär
• 1942 Gilberto Passos Gil Moreira föddes i Salvador i nordöstra Brasilien. Det var också här han först framträdde som musiker, ofta tillsammans med ständige vännen Caetano Veloso.
• 1968 Skivan ”Tropicalia” blev ett slags musikaliskt manifest. Den brasilianska militärdiktaturen utmanades av Gils sorglösa, avantgardistiska hållning.
• 1969 I januari sattes Gil och Veloso i fängelse för att sedan försättas i landsflykt. De kom tillbaka från England 1972 och har sedan dess dyrkats som hjältar i Brasilien.
• 1998 Liveskivan ”Quanta gente quero ver” belönades med en Grammy i genren världsmusik. En av hans senare framgångar var filmmusiken till filmen ”Eu tu eles” som bygger på forro och baião, musikstilar från nordöstra Brasilien där de viktigaste instrumenten är dragspel, bastrumma och triangel.
• 2003 I januari utsågs Gil till kulturminister i Luiz Inácio Lula da Silvas vänsterregring. I hemstaden Salvador finns ett antal banbrytande kulturprojekt som använder musiken som verktyg i socialt arbete bland barn och ungdomar, bland annat har utbyte med Sverige skett.
• 2005 Gilberto Gil tar emot Polarpriset i Stockholm ur kungens hand.