Situationen är tuff för Rysslands oberoende fackföreningar. Aktivisten Jurij Simonov vittnar om korruption i de statsvänliga facken och politiker som stämpla framgångsrik organisering som extremism.
Flera fackliga stödmanifestationer har anordnats för kolgruvearbetarna i Mezhdurechensk i västra Sibirien. Det var där 66 gruvarbetare dödades i en explosionsolycka för en månad sedan. Den 15 maj utbröt våldsamma oroligheter sedan ett spontant protestmöte lett till att gruvarbetarna spärrat av järnvägen, vilket resulterade i våldsamma sammanstötningar med polisen.
– Putin är rädd
för gruvarbetarna, säger Jurij Simonov som är facklig aktivist i S:t Petersburg.
De har alltid varit en viktig kraft i Ryssland. Det var de som räddade
Jeltsin 1990 när duman försökte avsätta honom. De trodde att hans liberaliseringar
skulle göra det möjligt för dem att bli rika på att sälja sitt kol. Nu
är de mycket besvikna. 
Protesterna i Sibirien var spontana, ett resultat av att gruvarbetarfacket i området har blivit korrumperat och saknar stöd. Så är det inte bara med den gamla fackföreningsrörelsen FENPR, som är en rest från kommunisttiden och står mycket nära regeringen. Även den nya rörelsen Sotsprov som växt fram efter Sovjetunionens fall har enligt Jurij blivit korrumperat.
– Gruvarbetarna vill inte bara ha högre löner och tryggare arbetsmiljö. De är också förbannade på Putin som påstår att de är högavlönade och tjänar 20 000 kronor i månaden. Det är ju en ren lögn. Putin ser att den gamla fackföreningsstrukturen saknar allt förtroende och hoppas på en ny rörelse som han kan kontrollera. Men de nya oberoende facken kallar han för extremister, vilket kan innebära att de blir olagliga.
I Ryssland finns en ny extremistlag som kommit till främst för att bekämpa rasistiska högergrupperna, ultranationalister som attackerar studenter från Afrika och Asien. Men definitionen av vem som är extremist kan vara ganska bred och till exempel har det nya framgångsrika facket på Ford kallats just extremister av premiärminister Vladimir Putin.
– Facket på Ford är ett av de få av de nya oberoende facken som lyckats etablera sig. Där är mer än 60 procent anslutna till facket, vilket är unikt. De har dessutom vunnit två strejker vilket förbättrat både arbetsvillkor och löner, säger Jurij Simonov.
Bakgrunden till den fackliga organiseringen på Ford är belysande för den nya typ av relationer som utvecklar sig globalt. En svetsare på fabriken skickades till Ford i Brasilien för vidareutbildning. Vad företagsledningen inte visste var att han utnyttjade tiden där till att få kontakt med det brasilianska metallarbetarfacket. När han kom tillbaka var det första han gjorde att organisera en fackförening hemma. Han fick stöd av en brasiliansk fackföreningskvinna som arbetade på ambassaden i Ryssland och som, eftersom hon hade diplomatisk immunitet, kunde resa runt fritt runt i Ryssland.
Dessutom fick facket hjälp av den stödkommitté för oberoende fackföreningar som bildats av aktivister, däribland Jurij Simonov, i S:t Petersburg.
– Tyvärr fick vi lägga ner den kommittén, säger han. Det blev så många aktivister från olika politiska grupperingar, mest stalinister och trotskister som började kämpa om makten där. Istället för att stötta arbetarna förlade de sina interna strider där. Vi som hellre ville hjälpa facken fick lägga ner kommittén, men nu har vi startat en ny. Det är vi som genomfört manifestationer för gruvarbetarna.
Det har nu bildats liknande kommittéer i flera ryska städer. Situationen för det framgångsrika Fordfacket är dock fortfarande komplicerad. Tre gånger har ordföranden överfallits på gatan. Han är nu ständigt beväpnad, går han ut har han nästan alltid några kamrater med sig.
– Vi kan inte veta säkert, men vi tror att det var antingen den så kallade extremistpolisen eller några av dem som de lejt som överföll honom. Situationen för fackföreningsrörelsen i Ryssland är mycket svår, den hjälp vi fått från andra länder har faktiskt varit viktig i flera fall, säger Jurij Siminov.