- Jag behöver hjälp, kan någon hjälpa mig. Förstår du vad jag säger? Jag vill inte tillbaka till Lettland för där tycker de inte om mig.

Den store skäggige mannen låter desperat och visar upp ett skrynkligt papper med en oläslig adress. Han talar lettiska, men kan också ryska och då förstår jag lite av vad han säger. Fast egentligen går det inte att förstå vad han menar för han är så förvirrad. Han visar sig ha en personlighetsstörning som gör att han lätt blir aggressiv och högljudd. Han sitter på Ny Gemenskaps öppna hus mitt i Stockholms city och snart blir de andra besökande irriterade.

- Vi vet inte vad vi skall göra med honom, säger Anna Malmqvist som är verksamhetsansvarig. Han har rätt att komma till Sverige eftersom han är EU-medborgare men har inte rätt till stöd av sociala myndigheter här.

Anna Malmqvist

Under några veckor besöker han Ny Gemenskap, men till slut kastas han ut ur landet. Som EU-medborgare har man rätt till två akutbesök på sjukhus. När mannen kom till sjukhus tredje gången kunde han därför anses som en belastning för landet och skickade hem på polisens bekostnad.

- Han fick inte ens ta med sig sin packning som han hade lämnat här, säger Anna. Vi har det senaste åren märkt en kraftig ökning av EU-medborgare här på Ny Gemenskaps, den största gruppen är rumäner, det är inte bara romer utan också många vanliga rumäner. Den första gruppen kom för två år sedan. Det var byggnadsarbetare som ganska enkelt fick jobb på byggen. Men sedan blev tiderna svårare och det kom andra som lockades hit av möjligheten att tjäna pengar.

- Alla har väldigt legala skäl, de kommer från fattigdom och vill hit och tjäna pengar. Många är ganska unga, två av dem som brukar komma hit är 18 år. Nästan alla, 95 procent, är helt justa. De vill bara ha jobb, bara göra justa grejer, men de kan bli lockade av de här agenterna som försöker värva personer till de här ligorna.

Enligt polisen förekommer det att personer chartrar bussar i Rumänien. Man lockar med arbeten och boende, måsta bara lämna passen ifrån sig. När de kommer till Sverige visar det sig att inget av detta finns. Då finns det få utvägar om man vill stanna. Tjejerna tvingas ofta att bli prostituerade, killarna kan hamna i de ligor som arbetar med ficktjuveri och skimming av kreditkort.

- Det var ett par som kom hit till Ny Gemenskap, säger Anna. När de förstod vad som väntades av dem här i Sverige ville de åka hem igen. Vi tog kontakt med socialjouren och de hänvisade bara till rumänska ambassaden. Det var svårt att över huvud taget få kontakt med ambassaden och de hade inget att erbjuda dem. Mannen hade dock en släkting som kunde skicka pengar till ambassaden och när de fått dem kunde de åka buss hem. Alla institutioner vi tog kontakt med sa nej till att hjälpa.

Många socialarbetare berättar om den allt större strömmen av fattiga EU-medborgare som kommer till Stockholm. På den månatliga träffen mellan de organisationer som driver daghärbärgen i Stockholm tas varje gång detta upp som ett stort problem. Den person som svarar på Socialjouren när jag ringer bekräftar också att det är ett vanligt problem, men ber mig att tala med verksamhetsansvarige Maj-Stina Samuelsson. Hon är försiktig när hon uttalar sig, det är uppenbarligen ett komplicerat problem. Hon berättar att reglerna som gäller är följande:

- EU medborgare som kommer till Stockholm och söker jobb kan stanna i tre månader, därefter måste de kunna visa upp att de har ett arbete. Men det är ju sällan som man har en stämpel i passet som säger när man passerat gränsen. De riktlinjer som finns i Stockholms stad säger att man inte har rätt till bistånd om man bara är tillfällig besökare.

Däremot har Socialtjänsten alltid det yttersta ansvaret och kan fatta beslut om det finns en väldigt speciell nöd. Finns det barn inblandade måste man fock ta speciell hänsyn.

- Det är ambassaden man hänvisas till i första hand. Ambassaden ger bara pengar om den sökande kan visa på en garanti att han kan betala tillbaka. Därför är det väldigt viktigt att sända budskapet till de här ursprungsländerna att man måste ha det ordnat för sig för att komma hit. Förutom några få speciella fall är det få som har fått hjälp, Socialtjänstens möjligheter är små.

- Det är klart att det är väldigt olyckligt att det är människor som kommer i kläm, fortsätter Maj-Stina Samuelsson. Det finns en möjlighet för socialtjänsten att göra en nödprövning, men man är otroligt restriktiv med att godkänna stöd för exempelvis en returresa till hemlandet.

Vi kan kalla honom Nicolaj. Han är den av rumänerna som besöker Ny Gemenskap som kan tala engelska. Han är en gladlynt man med blonda lockar och en AIK mössa på svaj. Efter att ha sökt jobb i Tyskland, Holland och Norge kom han till Sverige för ett drygt år sedan.

- Jag har arbetat sammanlagt en månad här, säger han. Förlåt, en månad och tio dagar. Jag har börjat tro att arbete här i landet inte är till för utlänningar. Det är mycket svårt nu, men det var det även förra året innan krisen, när folk förstod att jag var utlänning. Även om det fanns jobb sa de: Jag är ledsen, kom tillbaka en annan gång. Jag talar fyra språk men ingen svenska. Jag förstår att detta med att kräva svenska är ett sätt för svenskarna att skydda sig. Men jag anklagar dem inte.

Nicoles arbete var i skogen, han planterade träd. Det var ett vitt jobb, men var dåligt betalt. Arbetsgivaren drog hela 5000 kronor i skatt, vilket var för mycket. När Nicole gick till Skatteverket hittade de inte att någon betalt in skatt för honom.

- Går det verkligen till så i Sverige? Sen är det ju så att vi nu tillhör samma union, då borde vi vara som ett land. Men det verkar inte vara så.

I Rumänien är det kris nu, Nicole säger att det är samma makthavare som kommunisttiden, de har bara flyttats om lite. De är giriga, tänker bara på att bli rika själva. Han tycker att det begår ett brott mot mänskligheten Alla har det svårt, själv har han en skatteskuld han måste betala tillbaka. Alla rumäner han känner som kommit till Sverige har det svårt, han kan berätta om många fall:

- En ung kille på 18 år bor i husvagn där han betalat dyrt, han skall försörja sina tre systrar därhemma. Han har fått några svartjobb i byggbranschen. Nu kommer han hit till Ny Gemenskap för att i alla fall kunna duscha. En annan kille bor på gatan, han har hittat tillfälliga jobb i skogen nån vecka då och då. Alla lever så utan fasta inkomster. Jag tror jag skall försöka lyckan i Ryssland nu, jag är en sådan som aldrig ger upp.

Nicole har 22 års skola bakom sig och verkar kunna klara av detta tuffa liv. Han kan fortfarande skratta åt eländet. Men han är bekymrad över många unga killar som kommer hit:

- Jag tycker att en del länder gör fel. Jag möter människor som när de kommer hit har en bra karaktär, men efterhand förstörs den. De knackar på många dörrar för jobb, men alla dörrar är stängda. Då finns det bara en dörr som är öppen och det är kriminaliteten. Så förstörs deras karaktär efterhand. Men magen kräver mat att äta. De stjäl mat, de stjäl andra saker. Det är magen som är herre och bestämmer till slut.

Anna Malmqvist på Ny Gemenskap känner sig också frustrerad. Det är så lite de kan göra, egentligen bara hjälpa till med mat, kläder och en varm dusch. Socialtjänsten har till och med åsikten att daghärbärgena som Ny Gemenskap, som får stöd av kommunen, inte skall hjälpa utländska medborgare.

- Vi har fått skyltar med texten: "Den här verksamheten finansieras av Stockholms kommun. Personer från andra länder hänvisas till sina ambassader." Men de skyltarna har vi inte velat sätta upp, vår styrelse har sagt: Alla är välkomna hit. Men överallt annars får rumänerna negativa signaler. Bara för att det finns några ligor blir alla betraktade som suspekta. Av dem som vi har kontakt med är det egentligen bara en som jag misstänker. Alla andra är helt justa

Anna tycker att det är märkligt att man öppnat en fri arbetsmarknad i EU utan att kunna föreställa sig följderna. Det borde vara självklart att folk från de fattiga länderna skulle söka sig hit.

- Då tycker jag att det vore anständigt att man byggde upp någon slags EU kontor här med medel från EU. Där borde finnas de språkkunskaper som vi inte har här. De skulle åtminstone kunna få hjälp med den information vi inte kan ge dem.

Men det håller Maria Åsenius, statsekreterare hos EU-minister Cecilia Malmström inte med om:

- Vi har en fantastisk frihet inom EU, som ger mig rätt att söka jobb i andra länder. Men jag kan ju inte räkna med att det finns tolkservice dit jag kommer.

- Att det finns lurendrejare - ja det är ju synd om människor som drabbas, men det är inget det land jag kommer till ska behöva ta något ansvar för.