– Det är mycket viktigt att ni är klara över detta: Innan de arresterar oss måste de först tydligt varna oss, de kan inte arrestera oss utan varning. Vi vill heller inte ställa till något bråk, därför måste vi vara vänliga och lugna.

Cheri Honkala leder en liten grupp aktivister mot den byggnad där HUD Minnesota har sitt kontor. HUD är statlig organisation som ansvarar för billiga bostäder åt fattiga amerikaner. I ett antal år har verksamheten minskat i omfattning beroende på president Bushs inställning till denna typ av program. Under det republikanska partiets konvent i Minnesota har Poor Peoples Economic Human Rights Campaign (PPEHRC) tänkt genomföra en offentlig hearing om de mänskliga rättigheterna i USA. Chefen för HUD i Minnesota hade tidigare tackat ja till att delta, men han har nu förstått att det kanske blir lite väl mycket anklagelser och har därför hastigt och lustigt tackat nej.

– Vi vill tala med chefen, säger Cheri när vi i gemensamt går in på receptionen. Han har brutit sitt löfte till oss, och vi vill att han kommer och förklarar sig.

Mannen i receptionen ser lite förbryllad ut, men ganska snart kommer chefen. Han förklarar att han tyvärr är upptagen av privata skäl, senare kommer han att ändra det till att det handlar om en tjänsteresa. Några aktivister håller fram en uppförstorad kopia av det brev där han tackade ja.

– Jag kan inte, om ni inte går kallar jag på vakterna, svarar han irriterat.

De sätter sig ner på golvet och väntar på vakterna. Under tiden börjar Tim som är pressansvarig ringa runt. Aktivisterna börjar sjunga: I went to the HUD office, to take back what they took from me, to take back my dignity.

Vakterna kommer men Cheri förklarar lugnt och pedagogiskt för dem att det bara är polisen som kan köra ut dem. Efter en kvart kommer två delstatspoliser och uppmanar oss att gå. Då börjar förhandlingarna, en delegation börjar diskutera om det finns någon lösning. Resultatet blir att chefen skall se om det är möjligt att flytta på ”tjänsteresan”, fast ingen verkar tro på det. Under tiden för aktivisterna ett vänskapligt samtal med receptionisten som också är bekymrad över den ökande hemlösheten.

En TV-reporter kommer upp med hissen. Han stoppas bryskt av poliserna, det finns inte ens utrymme för förhandling. Lustigt nog har jag själv filmat hela aktionen och reprotern får senare filma av mina bilder från min lilla monitor och visa på ABC-news. Men nu är det klart, polisen säger att de som inte går kommer att arresteras. Cheri samlar gruppen till en viskande överläggning och alla går utom hon och två unga aktivister. Dagen efter berättar Cheri upprört:

– Jag fördes till stationen i handbojor. När jag sa att jag behövde gå på toaletten vägrade de lyssna på mig, de var ganska hånfulla. Men efter fem timmar släpptes jag mot borgen.

Det är inte första gången Cheri arresteras, det har skett mer än 200 gånger, ofta i samband med liknande civil ohörsamhetsaktioner. Hon är väl medveten om priset,  men tack vare att de tre arresterades i går och tack vare att polisen var dum nog att stoppa media blev det ändå en nyhet på TV. De växande sociala problemen med hemlöshet och fattigdom i USA har svårt att slå igenom i media. Därför tvingas PPEHRC till denna typ av aktioner.

– Vi försöker arbeta vidare med det arbete Martin Luther King inledde innan han mördades. Vi försöker förena fattiga över rasgränserna, det var därför han blev farlig och det är min övertygelse att det var därför han mördades. Rasismen har använts i USA för att vända de fattiga mot varandra.

PPEHRC arbetar naturligtvis alltid med icke-våld men aktivisterna känner ändå att de hotar det etablerade samhället. Deras telefoner har blivit avlyssnade och de är säkra på att det finns infiltratörer inom rörelsen som nu har 200 lokalorganisationer i USA.

– Jag känner mig övertygad om att jag snart kommer att hamna i fängelse för gott, säger Cheri bestämt. Det finns egentligen bara en sak som kan hindra det och det är att opinionen i Europa blir uppmärksam på det som händer med de fattiga i USA och med vår rörelse. Människorättorganisationen Front Line har utsett mig till en av de aktivister som löper störst risk i USA.

Cheri Honkalas liv är en mörk legend. Hon placerades i fosterhem när hon var 13 år eftersom fadern misshandlade modern. Cheri fick sitt första barn när hon var 16 för att slippa fosterhemmen. Hon bodde hemlös på gatorna med sin son i Minneapolis, där de nästan frös ihjäl. Det var då hon beslöt sig för att ta sig in i ett övergivet hus för att inte dö. Den metodiken har hon sedan dess använt vid flera gånger tillsammans med andra hemlösa mödrar. Nu är hon en lysande talare. organisatör och debattör och en viktig profil inom rättviserörelsen i USA.

Vid flera tillfällen har myndigheterna försökt döma henne till långa fängelsestraff. Vid en fredlig protestmarsch i Philadelfia anklagades hon för att ha angripit en polis och åklagaren ville ge henne 20 års fängelse. Lyckligtvis hade hela aktionen filmats och det blev mycket tyst i rättegångssalen när det klart visades att det var polisen som angripit henne. Anklagelsen lades snabbt ner trots att alla poliserna vittnat mot henne.

Det är genom att alltid se till att man har någon typ av mediebevakning som hon hittills klarat sig. Men Cheri blev mycket skrämd över hur pressen behandlades under konventet:

– Flera av våra aktioner hindrades pressen från att bevaka. Ett filmteam från New York angreps redan innan konventet och fick sin utrustning beslagstagen, helt utan grund. Den kända journalisten Amy Goldman arresterades sen hon bett polisen släppa två av hennes medhjälpare som bara försökt filma en demonstration.

Hon inser hur viktigt medias bevakning är men det allra viktigaste är hennes egen organisation av fattiga aktivister och hon upprepar:

– Om omvärlden inte är uppmärksam så kommer det att hända med oss som med en av våra viktigaste aktivister, en ung svart kille. Han sattes i fängelse på grund av ett påhittat narkotikabrott, det var enkelt eftersom han var svart. Risken är att hela denna första generation av fattigdomsaktivister hamnar i fängelse för gott och då kommer vår kamp för mänskliga rättigheter att försenas många år.