Ana Maria i Chicago

- De ser oss som lastdjur inte som människor. När jag började arbeta på H&M var jag frisk, nu har jag förlorat både hälsa och arbete. Nu vet jag inte vad jag skall göra.

Ana Maria Araujo tystnar och man kan ana tårar i hennes ögon. Hon är en stillsam varm kvinna som talar eftertänksamt och inte verkar ta till överord i onödan. I drygt ett år har hon arbetat på H&M´s distributionscentral i New Jersey. Efter några månader där råkade hon ut för en arbetsolycka. En låda med kläder föll över henne medan hon stod och sorterade kläder och hon svimmade.

- De skickade mig till sjukhuset i taxi, de skickar oss aldrig i ambulans, för i så fall är det enklare att koppla olyckan till företaget, berättar Ana Maria. En kvinna som stod här utanför och väntade på taxi berättade att chauffören frågade henne om hon var dagens olycksfall. Han påstod att han fick köra någon som råkat ut för en olycka härifrån nästan varje dag. Några månader senare, när arbetsstyrkan drivits extra hårt, fick Ana Maria hemskt ont i en axel. Efter en månads vila skickade en läkare henne tillbaka till arbetet, men med restriktionen att hon skulle undvika vissa tunga lyft. Det gick bra, Ana Maria var en mycket pliktmedveten arbetare, hon fick beröm och till och med lönelyft.

Men det var mycket olyckor och arbetstakten drevs hela tiden upp allteftersom H&M öppnade allt fler butiker i USA. Lönerna var låga, ingångslönen låg precis över 10 000 i månaden. Arbetarna som nästan samtliga var spansktalande kvinnor tog kontakt med fackföreningen UNITE och ville organisera sig. Men H&M sa nej, då arrangerade kvinnorna en marsch till fabriksportarna, resultatet blev bara att företaget skickade efter polis. Det ordnades långa möten på arbetstid där man förklarade hur farligt och onödigt det var med fack, det kunde sluta med att hela företaget flyttade och alla blev arbetslösa, det visades antifackliga videofilmer. Men Ana Maria och hennes arbetskamrater gav inte med sig, Ana Maria åkte ända till Chicago och deltog på demonstrationer utanför en H&M butik, hon figurerade på flygblad. Då kallades hon en dag in till ledningen, som skickades hem henne eftersom hon plötsligt inte längre ansågs vara fullvärdig arbetskraft.
Mark Levinson

- Det är så ironiskt, jag har just läst svensk arbetslagstiftning, det skulle aldrig tolereras i Sverige, säger Mark Levinson på UNITE. Men i USA finns inget sånt skydd. Vi hoppas att svenskarna inte accepterar att sånt här händer i USA. Tyvärr är det den amerikanska modellen med svaga fackföreningar som de stora företagen försöker exportera till Europa. Skandinavien har lyckats stå emot bättre än övriga världen. Lyckas de först här, hoppas de sen att Europa faller och till sist Skandinavien. Svenskarna skulle kunna stödja oss, inte bara av solidaritet utan av eget intresse. Vi måste stoppa den kapplöpning mot botten, mot avregleringar, mot svaga fackföreningar som nu pågår. Vi i USA ses nu av de stora företagen som ett tredje världenland, man kan smita hit från höga löner i Europa.

Amerikansk fackföreningsrörelse kämpar nu en allt bittrare kamp. Andelen anslutna till fackföreningsrörelsen har sjunkit de senaste årtiondena och är nu nere i 13%. Till råga på allt har man nu fått president Bush på halsen.

- Han har varit den allra sämsta presidenten någonsin, den mest anti-facklige, anti-arbetar presidenten i historien, säger Mark Levinson. Han är till och med värre än Reagan, vilket är ett svårslaget rekord. Vår topprioritet är att bekämpa Bush. Även nu under en återhämtningsperiod har vi förlorat 2,7 miljoner jobb i tillverkningsindustrin. Han har sänkt skatterna för de rika och inte gjort något för arbetarklassen eller medelklassen, några få procent har fått det bättre medan 80 procent fått det sämre. Han försöker minska fackens möjlighet att agera politiskt. Han har försämrat vad det gäller hälsa, arbetsskydd, ergonomi, i alla aspekter både inrikes och utrikespolitik har han varit en katastrof.

På AFL/CIO, den centrala fackorganisationens hemsida finns en femtiosidig katalog med allt elände som Bush ställt till med för facket. Men redan Clinton skrev under det så kallade frihandelsavtalet NAFTA mellan USA, Kanada och Mexico.

- NAFTA har varit en katastrof för oss, så många arbeten har försvunnit, säger Mark Levinson.. Vi är inte emot integration, frågan är bara på vems villkor. Man borde skapa ett golv för dem som har det sämst. Nu gäller det bara att skydda investerarnas intressen, skapa regler för att skydda dem. Men det finns inga regler för att skydda dem som är längst ner. Det är en asymmetri som vi är emot.

Flera hundra medlemmar från UNITE var nere i Miami under de stora protesterna där 100 000 demonstranter protesterade mot ALCA (eller FTAA som det heter på amerikanska), det nya handelsavtal som är tänkt att utvidga NAFTA till hela den amerikanska kontinenten. Till skillnad från den svenska fackföreningsrörelsen har den amerikanska alltid varit tveksam till frihandel. Men UNITE och några andra nytänkande fackföreningar tänker inte protektionistiskt, deras slogan är istället "Fair trade, not free trade". De ser att det finns i ett globalt sammanhang och hoppas på strategiska allianser med fackföreningar i andra länder.

Talar man med olika vänsteraktivister i USA lyser det ofta igenom en frustration över europeisk vänster inte förstår dem och vilken strategisk position de har, imperiets akilleshäl kallar de sig. De tycker att de ofta helt felaktigt kopplas ihop med sitt lands regering. Istället vill de gärna tala om Corporate USA, storföretagens USA som hotar dem lika mycket som det hotar övriga världen. NAFTA är ett bra exempel, för Mexico har det inneburit en katastrof, mängder med bönder har tvingats lämna landsbygden, utkonkurrerade av amerikansk agrobuisness. Visserligen har man fått de maquiladores, toppmoderna amerikanska industrier men där arbetarna lever under vidriga villkor. Resultatet har blivit att löneläget sänkts i Mexico, nu flyttar dessutom dessa fabriker vidare till Kina i jakt på ännu lägre löner. Miljoner industrijobb har försvunnit i USA, de enda som tjänat på NAFTA är storföretagen, för både USA och Mexico som helhet har det haft negativa effekter.

- Storföretagen håller på med suboptimering, säger Mark Levinson. De vill öka sina egna vinster genom att pressa ner arbetarnas löner, men de vill att andra företag höjer sina arbetares löner för att efterfrågan skall öka. Det håller inte, det leder till en recession. I USA är minimilönen 5,15 dollar i timmen, det motsvarar en månadslön på 7000 kronor. Det finns officiellt 10 miljoner amerikaner som tjänar så lite. Enda lösningen är starkare fackföreningar, men vi är inne i en ond cirkel, det är i de branscher som fackföreningarna är starka som jobben försvinner. De jobb som tillkommer är lågt betalda, till stor del för att fackföreningarna är svaga inom exempelvis serviceyrkena.

UNITE är en av de fackföreningar som med kreativa, aggressiva metoder går på offensiven för att få nya medlemmar. Utanför en av H&Ms flotta butiker på Manhattan har man blåst en sex meter hög plastskunk. Tjugo fackliga aktivister går runt i en picketline, sjunger och ropar slagord. Andra aktivister ber kunderna besvara på en enkät om H&Ms fackliga politik. Just i den här butiken har en av de anställda avskedats. Han var den som först tog kontakt med facket, han avskedades samma dag han delade ut flygblad vid en butik.

- Vi är mycket förvånade över att ett svenskt företag kan bete sig så, med den progressiva image de försöker frammana, säger Mark Levinson. De kommer hit och beter sig som de mest brutala antifackliga företag. På företag som har en positiv inställning, som Levis, får de anställda själva bestämma om de vill gå med i facket. H&M vill istället genomföra ett val bland de anställda om de vill representeras av facket. Det kan låta demokratsikt och fint, men dessa val har utvecklats till ett sätt för företagen att stoppa facket, eftersom man på ett helt dominerande sätt kan påverka de anställdas val. Med hjälp av speciella "unionbusters" som har utvecklat metoder genom vilka man kan skrämma de anställda till att inte välja facket, personliga samtal med de anställda en och en, olika skrämselkampanjer lyckas man för det mesta få de anställda att rösta nej. USA är unikt i västvärlden med att ha lagar som kraftigt försvårar för facket att organisera.
Protest utanför H&M Manhattan

Det märkliga är att ett svenskt företag, som påstår sig vara positivt till facket, i USA sällar sig till de företag som försöker toppa facket. Är det kanske dags för en bojkott? Massiv organisering är en metod, men frågan är om det räcker, måste inte facken också förnyas politiskt.

Ett sätt som nu diskuteras är att arbeta mer brett social, som t.ex. CUT i Brasilien. Serviceanställda gjorde tillsammans med några fack ett intressant försök i Connecticut. Fackföreningarna arbetade samtidigt med värvning med en annan fråga, som var hyressubventioner för lågavlönade. De blev kända för det, och det förenklade också deras organisationsarbete. Den kampanjen blev lyckad, de två kampanjerna förstärkte varandra. Det gäller att erövra allmänhetens hjärta och sinne, rörelsen ses alltför ofta som någon som bara stöttar sina medlemmars egenintressen Det talas också om ett mer omfattande samarbete med andra sociala organisationer. I Philadelfia har det lokala hälsoarbetarfacket gått så långt att de låtit Kensington Welfare Rights Union (KWRU) ansluta sig till dem, trots att dess medlemmar i stor utsträckning är arbetslösa. KWRU är en ny mycket spännande organisation som på ett militant och nyskapande sätt för en landsomfattande kampanj för de fattigas ekonomiska rättigheter
Protest utanför H&M Manhattan