Caetano Veloso

Caetano Veloso hade kostym och slips. Det är väl det enda klagomål jag kan hitta på den här showen. Caetano återvände till sin ungdoms Salvador och gjorde tre föreställningar den enorma Teatro Castro Alves, som såldes slut på några timmar trots att biljettpriserna låg mellan 210 och 350 kronor (och ännu mer på den svarta börsen).

Den snart 60-årige Caetano är ett märkligt fenomen på den brasilianska stjärnhimlen. Lite blyg, med en ljus röst och med en mycket intellektuell hållning gör han allt från bossa-nova till rock. Hans kompositioner är inte lysande musikaliskt, men det finns nåt där som är oemotståndligt.

Han sjunger bossa-nova enkelt, precist, vackert och helt självlysande. Jag kan inte förklara hur han får till det, hur han suger hela den väldiga teatern att andäktigt lyssna till hur hans okonstlat och till eget komp sjunger några enkla sånger om lyckan. Lyckan som var borta, och kommer tillbaka, men inte springande utan långsamt, eftertänksamt. Det finns en entusiastisk ömhet i hans tunna röst, men det är inte bara den som förför. Jag tror att det handlar om en artist som lärt sig en säkerhet i uttrycket, en sån medvetenhet om vad som behöver göras att vi lyssnar med slutna ögon.

Fast han kan mer. Större delen av tiden tillbringar han med ett fantastiskt elvamannaband. Det hade inte varit Brasilien om han inte haft med sig fyra vilda slagverkare från Bahia. Fast där finns också tre eleganta blåsare och ännu några skickliga musiker som skänker oss en tät djärv musik. Motsatsen till bossan är Caetanos typ av rock, ett kraftigt beat på ettan, ett kokande slagverk och en äventyrlig elgitarr skapar en matta som inte borde fungera till en ljus röst. Men naturligtvis går det bra, hela föreställningen känns fulländad. Caetano dansar och agerar så att jag tänker på ryska futurister, Majakovskij. Visserligen är han fortfarande blyg, får rynkor i pannan när han skall vara ömsint och han dansar som Tomas di Leva. Men alltihopa blir ändå helt lysande. Vi anar hans vilja att tala med oss och ge oss en musik som talar till både hjärna och hjärta. Dessutom är han ju Gud i Bahia.