Elis Regina och Tom Jobim

En del skivor blir aldrig gamla. Den här skivan blir bara yngre med åren. Men för man ihop Tom Jobim och Elis Regina på samma skiva måste det gå så.

Antonio (Tom) Carlos Jobim, en av 1900-talets främsta kompositörer av populärmusik, skaparen av nästan alla pärlorna inom Bossa-Novan., den klassiskt skolade musikerna som talar om Ravel snarare än jazz när han inför ett djärvt tonspråk i populärmusiken. Elis Regina, är Brasiliens kanske förnämsta sångerska någonsin. Hon som både var en virtuos sångerska och en lysande uttolkare. Hennes röst hade allt, både omfånget, snabbheten och sensualismen. Hon sjöng med samma frihet som en jazzsolist och hon lyckades alltid på något mirakulöst gestalta musiken så att det ryser i kroppen. När de två gör en skiva tillsammans, enligt ryktena fick Elis välja sitt önskeprojekt, så blir det en av de viktigaste skivorna från Brasilien på 1900-talet.

Urvalet är några av Tom Jobims allra mest lända låtar som Corcovado och Triste. Några av dem fick sin definitiva version på den här skivan, de går inte att göra mycket bättre. Elis Regina visar vilken fantastisk artist hon är, varje sång blir ett musikaliskt mästerstycke. Dessutom tolkar hon sångerna så att de skär ända in i hjärtat på mig. Tom Jobim spelar sitt sparsmakade pianospel i bakgrunden, inte en ton för mycket, men de toner som kommer är precis de som behövs för att öka spänningen. Dessutom sjunger han på nån låt med sin spröda röst utan att egentligen vara en sångare. Ändå tillför de en extra dimension, som det är svårt att riktigt bli klok på. För mig är det min favoritskiva med Elis Regina, och det säger inte lite.