Virgínia Rosa

Två raska skutt in på scenen, ett skratt och ett leende som säger, det här skall bli kul. Visst, Virgínia Rosa är brasiliansk artist, men det är inte alla som håller sina löften. Fast det gör Virgína, det blir jättekul, En ung tjej med lita asiatiska drag, en ren och klar röst med härlig klang, en skön energi och glädje. Hon blandar gamla brasilianska klassiker med nyskriven musik, allt framfört med samma självklarhet. Den låt som får mig på knä är en gammal xotè av Luis Gonzaga, som hon gör långsamt sensuellt och lite småfräckt. Det har talats mycket om bristen på förnyelse inom MPB, här står den framför oss. En viktig del är kompet. Grunden är den klassiska brasilianska, men det svänger lite kantigare funkigare. Betoningarna ligger på 2:an och 4:an och det är fränt och härligt. Man har fått ihop samba och nytt jazzgung och det passar oväntat bra ihop. Det är väl inget helt nytt, redan Elis Regina var inne på det här, men det känns så rätt här, det är inga konstigheter, men den här tjejen vill verkligen sjunga bra musik och har en massa lust att pröva och testa.

En musikerkompis i publiken sa att nu får vi börja skörda frukterna av det arbete som Carlinhos Brown, Chico Cesar och många andra gjort med att förnya brasiliansk musik. Nu kommer det fram nya unga musiker som älskar MPB och som samtidigt inte har några skygglappar. Fast det är kanske att lägga för tunga bördor på Virgínias spröda axlar att kalla henne MPBs nya hopp, hon är bara en tjej som kan sjunga och som samarbetar med bra musiker. Dessutom har hon den härliga egenskapen att hon vill mycket med sin sång, vill tala om livet i alla dess aspekter. Slutsången Bom dia (God dag) som blir hennes titelsång har text av Paulo Freire och är skönt livsbejakande. "En dag vill jag ändra allt / en annan dör jag av skratt / en dag är jag full av liv / en annan vill jag bara dö". Då finns de plötsligt på plats, alla element i det som är MPB: Spännande musik, poesi, bra artist, livsglädje, känsla för samhället och en härlig sensualism. Då kan jag inte sitta kvar längre utan jag måste fram till scenkanten och dansa med.

Virgínia Rosas hemsida