|
Musik som socialt verktyg En bild från Bagunçaços verksamhet. Det är det första sommarlovet på 2000-talet. Barnen i Alagados är sysslolösa, därför genomför Bagunçaço aktiviteter på gatorna för alla barn i området. Idag håller man till på det lilla torg där gruppen startades 1991, Bate Estaca. Kvarteren runt omkring är sjaskiga, slitna. En bit bort ligger dett område som kallas Crackelandia, för att där säljs det mycket av drogen crack. Det dröjer bara en kvart innan torget kryllar av ungar. De anmäler sig till tävlingar som säcklöpning och stafett med en limefrukt på en sked i munnen. Vid ett bord lär några ungdomar ut hur man kan återanvända papper och göra vackra masker. På marken sitter några småkillar och gör bilar av återanvända PET-flaskor. Populärast är kärleksbreven. Man får skriva ett brev som läses upp i mikrofonen, det blir mycket dramatiskt.
Flera av föreningens grupper spelar. "Banda Mirim do Imperio" består av killar i 10-12 årsåldern, man är helt nystartade men det svänger redan bra. Sångaren är en riktig charmknutte. Sen får vi se "CIA feminina", ett gäng kaxiga 14-åriga tjejer. Deras ledare heter Priscilla och det är en tuff liten tjej som med bestämda gester och mycket skratt håller pli på bandet. De börjar bli duktiga och hoppas att snart får lite spelningar. Till sist spelar "Suiçano", fem killar och en tjej i 16-17 årsåldern. De är riktigt självsäkra, i vintras var de i Schweiz på en lång turné.
Men det är inte slut ännu. Vi får se en uppvisning i Capoeira av en kurs som hållits på Bagunçaço. Capoeira är en blandning av stridskonst och dans, ett arv som vårdats bland slavarna i flera hundra år. Kursledare har varit ungdomar från Bagunçaço som i sin tur själva precis gått igenom en kurs på Bagunçaço i att vara Kulturpedagog. Deltagarna är små killar och tjejer i 10-12 årsåldern som är mycket stolta när de visar upp sina rörelser, volter och saltomortaler som är riktigt imponerande.
Slutet på dan blir lite extra. Det kommer en teatergrupp från Peru på besök. De är i Salvador på gästspel och har träffat på Bagunçaço. De spelar upp musik från den afrikanska traditionen i Peru, man spelar på lådor med händerna och dansar. Ögonen lyser på ungarna. Ännu en liten del av traditionen från Afrika förs vidare till dem som var på väg att förlora den. Tillbaka till artikeln om Bagunçaço |
Text:
Lennart Kjörling, UBVvolontär på Bagunçaço
skriven juni 2000