En brasiliansk Paul Simon:

Beleza mano
Chico Cesar blev det nya hoppet inom MPB när han dök upp för nåt år sen. Musica Popular Brasileira (MPB) är den stolta brasilianska musiktradition som blandar nyskapande musik på traditionell grund med bra texter. De stora stjärnorna kom fram för flera tiotal år sen, Milton Nascimento, Caetano Veloso, Chico Buarque. Sen har det varit svårt med återväxten, det senaste stjärnskottet var Djavan men det var för mer än tio år sen. Chico Cesar förenade på sin första skiva lättsjungna melodier med bra texter, ofta med en politisk tendens. Jag lyssnade på hans andra platta, beleza mano, i skivaffären och blev genast mycket nyfiken. Det lät spännande, musik som spretade åt olika håll, mycket välgjort.

När jag lyssnat på skivan ett tag visste jag först inte riktigt vad jag skulle tycka. Visst är det duktigt, visst vimlade det av spännande infall. Musiken svänger mellan traditionell längtande folkmusik från nordöstra Brasilien till nåt som liknar välgjord pop. Ibland tycker jag han låter som en sofistikerad Paul Simon. En låt heter Paraíba och är en riktig traditionell skumpig xote* från det Paraiba som Chico Cesar kommer ifrån. Men jag måste erkänna att jag först blev besviken, det var inte det här jag hade väntat mig. Det var för elegant, det talade inte direkt till mig, han försvann bakom alla infallen. Den politiska inriktningen verkade inte lika viktig längre, i sången Solidariedade verkar solidariteten mesta vara en dröm som han drömde för länge sen. 

Men vadå, måste man kräva politisk korrekthet i all musik. Visst måste man få göra personlig musik och det här verkar vara en personlig skiva, en musiker som trevar efter sig själv. Han tänjer stämbanden, låter rösten glida iväg åt olika håll, prövar sig fram, På det första spåret slår åtta personer på virveltrummor och ropar i talkör: "Chaga da dor" (vilket jag tror betyder ”värkande sår”). Andra sånger är dröjande, talar om längtan, melodierna biter sig fast. En hel del är svängigt lättlyssnat men med ett annorlunda gung. Det var nog jag som hade felaktiga förväntningar. Jag blir till slut intresserad av Chico Cesar och hans musik, tycker mer och mer om den. Jag tror jag måste lyssna lite mer på den här cd:n.

Chico Cesar, Beleza mano (Mza music 011 245-2)