Gilberto Gil
Quanta gente veio ver (Ao vivo)
En falsettröst som leker ogenerat med tonerna, några snabba fraser som
spelar ihop med basen. Det kan inte vara någon annan än Gilberto Gil.
Fast hans röst är lite tunnare nu är fortfarande samma underbara musiker
fast han snart fyller 60. Jag ryser till av glädje, det här är bra.
För ett drygt tiotal år var han den förste som försökte lansera reggae
i Brasilien. Då gick det inte så bra, men nu verkar tiden ha hunnit ifatt
honom. Reggae är plötsligt musiken som gäller för fattiga grabbar i Salvadors
svarta kvarter och naturligtvis hänger Gilberto Gil med. På sin nya liveskiva
gör han några klassiker av Bob Marley. Hans version av Is this love låter
som Bob Marley, fast ännu bättre. Om Gilberto Gil hade bott på Jamaica
hade han varit mannen som förnyat reggaen. För Gilberto Gil har musikaliteten
som hade behövts för att göra reaggen riktigt intressant.
Rätt många av låtarna på den här CD:n skumpar i nån slags reggae-takt,
och som han sjunger! Så enkelt, men med sån lätthet och känsla för musiken,
allt är glädje och lycka. Han är fortfarande en bra kompositör, har en
sorts lätthet i komponerandet, melodikänsla kalla det vad ni vill.
Gilberto Gil har alltid haft en viss svaghet för det nya tekniska, han
var snabbt ute med att göra sånger om de första sputnikarna och om elektronhjärnorna.
Nu har han naturligtvis gjort en sång om Internet. På slutet av den gör
han en underbar parafras på Rolling Stones, med just de rätta saxstämmorna
sjunger han: I can get no connection.
Riktigt hur man skall beskriva musiken vet jag inte, nån slags popmusik
är det väl, fast en mycket sofistikerad sån och med mycket Brasilien.
Om jag skall säga nåt negativt vore det att Gilberto Gil inte rör mig
djupt i min själ, därtill är han för lättfärdig, för elegant. Men det
kompenserar han med sin glädje vem kan bli mätt på glädje. Nåt allvar
finns det ju alltid därbakom. Vem annan än Gilberto Gil skulle kunna få
en hel publik att med glädje sjunga med i refrängen "O Mundo
é tão disigual", Världen är så orättvis, och samtidigt få oss
att tro på att det går att ändra.