Musik som socialt verktyg
Exemplet Bagunçaço

I Brasilien är musiken en stark social kraft. Den används därför ofta även i socialt arbete. I Salvador, huvudstad i delstaten Bahia, finns mängder av sociala projekt för barn och ungdomar från fattiga områden, projekt där musiken är själva drivkraften. Ett av dessa är Bagunçaço som arbetar i stadsdelen Alagados.

Alagados är ett av Salvadors många fattiga bostadsområden. Från början byggdes det som hus på pålar över vattnet nån gång i början av 1950talet. Det växte till att bli flera kvadratkilometer stort innan man under 1970-talet började täcka över vattnet med jord, så att det nu till stor del ser ut som andra fattiga bostadsområdena där merparten av Salvadors befolkning bor. Nästan alla i Alagados är svarta och ättlingar till slavarna. Kartan över sociala problem är omfattande: fattigdomen för med sig brottslighet, dålig hälsa, svaga familjer, dålig skola, droger, barn som måste arbeta för att hjälpa till med familjeförsörjningen osv.

Alagados, husen på pålar

Bagunçaço startade sin verksamhet 1991. Ursprunget var ett gäng 12-åriga pojkar som spelade musik på gatan. Som instrument använde man burkar och toalettankar. Man försökte låta som Olodum, den slagverksgrupp som var oerhört populär i Salvador just då, och som förresten också hade startat ett socialt arbete med musik. Grannarna tyckte mest att barnen störde. Men en dag gick en 20 årig kille förbi. Han heter Joselito Crispim och arbetade då på deltid som pedagog bland gatubarn. Ha hade tänkt mycket på hur man skulle kunna göra ett arbete bland de ungdomarna i Alagados som var annorlunda än de arbeten som utfördes av socialarbetare från den vita medelklassen. Han fick en idé. Den energi som fanns hos dessa killar skulle kunna användas till något positivt! Han såg att det redan nu fanns tre saker hos dessa grabbar som han tycket var viktiga. 1 De arbetade med det afrikanska arvet 2 Omedvetet arbetade de ekologiskt, de återanvände material som kastats bort till sina hemgjorda trummor. 3 Deras självkänsla väckte när de spelade.

Han frågade dem om han inte fick vara med och så bildades kulturföreningen Bagunçaço. (Bagunça betyder kaos och tilläggs ändelsen "aço" är förstärkande, alltså "det stora kaoset".) Efter hand kom flera liknande orkestrar med och föreningen växte.

CIA Bagunçaço på Malmö-festivalen augusti 1999

Ungdomarna i Alagados lever ett farligt liv. Skolorna fungerar mycket dåligt och familjerna är svaga. Risken är stor att ungarna lämnar skolan och driver runt på gatorna och hamnar i droger och brottslighet. Föräldrarna såg att verksamheten i Bagunçaço var bra för deras barn. De blev mer stabila och ansvarstagande och gruppen fick ett gott rykte i Alagados. Efterhand blev gruppen känd i Salvador. Banden blev duktigare och fick turnera både i Brasilien och Europa.

Förutom att Bagunçaço gör ett socialt arbete med musiken som verktyg så är man också en miljögrupp. Det började ju med att man återanvände burkar för att spela på. Efter hand tillverkade man mer avancerade instrument av tunnor och burkar. Det blev slagverksinstrument och ibland även gitarrer. Man skapade en verkstad för att återanvändning och började tillverka leksaker, returpapper och till och med konstföremål.

Sucatamania, ett av gruppens 15 band på miljöaktion juni 2000.

Det finns några grundpelare i verksamheten:

1) Det började med att småpojkarna organiserade sig och tanken är att verksamheten skall fortsätta på samma sätt. Idéerna skall komma från ungarna själva, det är de som i stor utsträckning som möjligt skall vara ansvariga för verksamheten, deras energi skall användas. Idag finns det bara några få vuxna anställda, resten av arbetet sköts av ungdomarna själva. På så sätt lär de sig att organisera sig, men det är också en förutsättning för att verksamheten skall vara levande och inte bli till en institution

2) För att vara med i Bagunçaço måste man gå i skolan. Eftersom skolan är så dålig och motivationen ofta är låg och många dessutom måste hjälpa till med familjeförsörjningen är det många som lämnar skolan. På lång sikt är det en katastrof och på kort sikt ökar det risken att ungdomarna dras in i droger och brottslighet. Bagunçaço gör därför ett avtal. Ni får vara med och spela hos oss, men då måste ni samtidigt gå i skolan. Gruppen håller också kontakten med skolan och försöker lösa de problem som uppstår.

Slagverksmusiken är en del av det afrikanska arv som ungarna ofta glömt bort. Kunskapen om den egna historien och slavtiden är mycket dålig. För att återskapa den förlorade självkänslan är musiken en viktig del. "Vi är vackra, vi är duktiga" är något som ungarna gärna vill veta. Gruppen undervisar om det afrikanska arvet. Slagverksmusiken man spelar är kollektiv, vilket gör att man återskapar lite av det afrikanska medvetande man förlorat. Mycket av musiken är ju också ett arv från candomblén, den afrobrasilianska religion som betytt så mycket för att bevara kunskapen om den egna kulturen.

Läs om en aktivitet som Bagunçaço genomförde.