- Jag har aldrig sett våra elever så glada

- Till och med de där killarna i sjuan som aldrig vill vara med fick de med sig.

- Det fanns en kille i nian som kallade sig rasist, han blev nog ganska ensam efter den dan.

De har besökt många svenska skolor nu, kulturföreningen Bagunçaço från Salvador i Brasilien. Jag skulle faktiskt vilja säga att  de lyckats skapa något nytt. Det finns nu en modell för utbytet som vi arbetat fram och vill utveckla ytterligare

Först åker jag runt på skolorna, visade filmer från Brasilien och berättade om ungdomarnas villkor där. Intresset börjar väckas. Samtidigt får jag chansen att tala med lärarna, förbereda dem och motivera dem

När ungdomarna från Bagunçaço sen kommer till skolan gör de workshops med eleverna i slagverk, dans, återvinning eller capoeira. Det är påfallande hur bra de är på att få de svenska ungdomarna med sig. Efter ett kort tag är alla med och arbetar, trots att många är misstänksamma innan. Vi märkte aldrig något av den seghet man talar så mycket om på högstadiet.

Varje arbetspass avslutas med att alla grupperna samlas och spelar och dansar tillsammans, på så sätt blir det en naturlig avrundning av passet. Nu stiger energin.

Sista dagen avslutas med en konsert för hela skolan. Det roliga är att hela skolan, från förskolan och uppåt, kan vara med. Först sitter eleverna lite avvaktande på golvet, men till slut är alla på benen och det råder karnevalsstämning.

Grundtanken med utbytet är att lära de svenska ungdomarna om villkoren för barn i fattiga länder, berätta om bistånd, förstå varför det finns olikheter, bekämpa rasism och fördomar, lära ut om Brasilien. Kunskaperna om musik och dans slinker sen med på köpet.

Men det som också hände var att barnen från Brasilien gav skolan en injektion, drog med sig hela skolan både elever och lärare. Det fanns en stor poäng i att de brasilianska barnen inte framstod som några stackare trots att de lever i något som nog kan kallas misär. Deras livsglädje, energi och musikalitet gjorde dem till starka. Det som krävs för att nå svenska barn och ungdomar är att man lyckas bryta igenom oförståndsvallen och det lyckades de brasilianska ungdomarna med suveränt.

En fråga som många ställer sig, hur blev det för de brasilianska ungdomarna när de kom hem? Många tror att det skulle bli svårt att komma tillbaka till misären. Sanningen är att de kom hem stärkta, med självkänsla och ett nytt medvetande. Det viktigaste var att de kom ut ur sin trånga verklighet, kunde se den utifrån. Som en kille sa: Vem är det som stulit våra skolor? Vem är det som tagit pengarna så att vi inte kan få leva ett bättre liv? De blev mer aktiva i Bagunçaços arbete.

Nu vill vi vidareutveckla den här modellen. Vi vill skapa en ännu bättre helhet. Tanken är att integrera skolan mera, skapa ett förberedelsematerial, som sen kunde användas av eleverna för att göra olika arbeten om Brasilien, bistånd, rasism, ekologi, orättvisor, tredje världen, historia, slaveri, barns villkor, musik... Som ni ser finns det mängder av ämnen att välja på och stoffet kan integreras lite överallt i skolans arbete, både före och efter besöket

Barnen från Brasilien skulle också få en viktigare roll. De skulle förbereda var sitt ämne som de sen berättar om för de svenska barnen. En djärv idé är att låta dem filma med digital videokamera som ett understöd för berättelserna. Tanken med detta är också att utveckla de brasilianska barnens medvetande om sin egen situation, något som kunde vara viktigt för Bagunçaços arbete.

Mer bilder från dans, slagverk, återvinning ock konsert