Bekämpa sjukdomar - inte de sjuka, står det på banderollen bakom Margareta Tigers rygg när hon talar på Mynttorget utanför Riksdagen. Hon är initiativtagare till ett upprop i försvar för de sjukskrivnas rättigheter som samlat mer än 100 000 namn och som just skall överlämnas till socialförsäkringsutskottet, som mangrant infunnit sig. Samtliga partier är där bland de 300 personerna och Miljöpartiet har skickat sitt språkrör Peter Eriksson.

- De här generella reglerna man satt upp där tanken var att minska utanförskapet har skapat en cynism i samhället, där man generaliserar och inte tar hänsyn till individuella behov. Reglerna gör att människor får möta mycket hårdare attityder. Handläggarna har slutat tänka själv, fast det ser att en människa mår dåligt måste de säga: Nu har vi sådana här regler, du skall vidare till arbetsförmedlingen.

Det har kommit deltagare från hela landet, från flera av de lokala nätverk som bildats för att väcka opinion i frågan. Jenny Fjell från nätverket RESURS berättar att det är många som velat komma men dels har de inte kraft och ork dels har de inte råd. Det är i alla fall några som lyckats ta sig till Stockholm, de flesta är kvinnor i medelåldern, de som verkar drabbas hårdast.

Aktionsgruppen för de sjukförsäkrades rätt bildades i Härnösand våren 2009 av en grupp av personer och organisationer med målsättningen att försvara sjuka människors rätt till försörjning. De anser att de förändringar som infördes i sjukförsäkringen 2008 ökar och förvärrar det utanförskap som de sägs vara avsedda att motverka. Gertie Gladnikoff är en annan kontaktperson i aktionsgruppen, hon insjuknade med diagnosen kroniskt trötthetsssyndrom för 12 år sedan och har sedan dess sett hur attityden mot de sjuka hårdnat.

- Det började redan när den förra regeringen skärpte reglerna 2003. De sjukskrivna måste kunna bevisa sin arbetsoförmåga. Det är svårast för dem som har diagnoser som inte går att bevisa genom röntgen eller prover som värk, psykiska sjukdomar eller min sjukdom kroniskt trötthetssyndrom där forskningen inte kunnat hitta ett kliniskt prov som bevis för en diagnos.

Tidigare hade Försäkringskassan litat på läkarnas bedömning av behovet av sjukskrivning och godkänt nästan alla läkarintyg. Efter regelskärpningen underkändes bedömningarna från tusentals läkare redan under det första året, 2004. Bara i Västernorrlands län fick 115 personer sina intyg underkända och därmed avslag på sina ansökningar om sjukpenning. Gertie ville undersöka om det var sant att dessa var fuskare, som det hade framställts i debatten och som var den dåvarande regeringens motivering till regelskärpningen. HSO (Handikappförbunden) i Västernorrland begärde ut de avidentifierade sjukintygen från försäkringskassan och lät en oberoende expert granska dem.

- Det var möjligtvis ett fall som kunde avföras som fusk. Däremot såg vi att avslagen helt berodde på vilken försäkringsläkare man haft, om man hade en sjukdom som kan konstateras genom prover och om man hade kommit till en läkare som har lärt sig att beskriva arbetsförmågan. Bara tio procent av läkarintygen gav en någorlunda fyllig beskrivning av arbetsförmågan. Försäkringskassan hade alltså i 90 procent av avslagen bedömt att de försäkrade hade arbetsförmåga utan att de hade något somhelst underlag för att kunna göra den bedömningen.

I juni 2008 fastställde riksdagen återigen nya regler för sjukförsäkringen, då infördes bl a den så kallade rehabiliteringskedjan som innebar att efter 90 dagars sjukpenning måste den sjukes arbetsförmåga prövas mot alla arbetsuppgifter på den egna arbetsplatsen, efter ytterligare 90 dagar måste förmågan prövas mot hela den nationella arbetsmarknaden.

- Någon rehabilitering är det inte frågan om, bara en utsortering ur sjukförsäkringen. Vi kallar det utsorteringskedjan.

Det är inte läkarens intyg som ensamt fäller utslaget utan försäkringskassan sägs bedöma utefter så många fler faktorer än läkarens bedömning.

- I praktiken är det dock oftast bara bedömningen från den försäkringsmedicinska rådgivaren (som försäkringsläkarna numera kallas) som står emot den behandlande läkarens uppfattning. Den behandlande läkaren känner ofta patienten sedan många år och är väl insatt i hans/hennes sjukdomsbild och möjligheter att arbeta, medan den försäkringsmedicinska rådgivaren aldrig har träffat den försäkrade och inte vet annat än det som går att läsa ut ur insända handlingar. Men Försäkringskassans handläggare följer nästan alltid råden från sina försäkringsmedicinska rådgivare.

Alla de som bedöms ha arbetsförmåga men inte klarar av att gå tillbaka till sitt arbete blir då tvungna att säga upp sig - eller, i bästa fall, ta tjänstledigt - om det inte finns mycket starka skäl att tro att de snabbt kan komma tillbaka till arbetsplatsen.

- Detta betyder att de förlorar sin arbetsplatsanknytning och att arbetsgivaren inte längre har något ansvar. De skickas istället till arbetsförmedlingen för att ta ett jobb vilket som helst. Det betyder att människor med yrkesutbildning och erfarenhet skickas iväg till okvalificerade jobb - de flesta av oss har ju bara kompetens inom vårt eget område - någonstans i Sverige. De kan tvingas flytta - själva flytten är ett arbete som sjuka ofta har svårt att genomföra - splittra familjen och ta ett jobb som de ofta sedan visar sig inte heller klara av. Många försämras i sina sjukdomstillstånd därför att de skickas tillbaka till arbetsmarknaden för tidigt.

De som inte får jobb, utan hamnar i arbetslöshet, har ofta inte någon a-kassa, framför allt inte de som varit sjuka länge. Andra avstängs från arbetslöshetsersättningen därför att deras a-kassa har sett att de trots flera försök inte klarar några jobb, och därför inte står till arbetsmarknadens förfogande. De måste då gå till socialen. För att få stöd därifrån måste de göra sig av med bil och hus, om barnen arbetar på sommaren får de inte ens behålla den inkomsten.

Gertie har tidigare haft en tidsbegränsad sjukersättning. Hon har fått kämpa för att inte få en permanent sjukersättning vilket skulle göra att hon skulle förlora sin arbetsplatsanknytning. Nästan alla sjuka vill kämpa för att få komma tillbaka, men ibland har försäkringskassan ändå tvingat dem till en permanent ersättning.

Den andra stora förändringen med de nya reglerna är att möjligheten att få en tidsbegränsad ersättning helt försvunnit, vilket medför att också de som enligt försäkringskassan bedömning saknar arbetsförmåga, men som inte hundraprocentigt säkert förblir sjuka livet ut, förs över till arbetsförmedlingen. Gertie frågar sig hur denna skall lyckas med det som varken läkare, terapeuter eller försäkringsmedicinska rådgivare lyckats med. Detta är de mest sjuka människorna, de som om och om igen har bedömts vara för sjuka för att klara något som helst arbete någonstans i landet.

- Man ser inte längre om de är sjuka och deras behov av rehabilitering och medicinsk behandling. Man intresserar sig bara för om de har någon restarbetsförmåga, i så fall skall vi ta den. Kan det vara så att man blir sämre om man tar den här restarbetsförmågan, det får inte finnas med i någon som helt bedömning. Här handlar det om att suga ut den allra sista blodsdroppen. Det som görs mot de sjuka människorna, de svaga i samhället, är fruktansvärt. Sjuka, svaga utstötta människor behandlas som halvkriminella, profitörer och parasiter. Människor som är för sjuka att klara sig själva och sina familjer

Gunnar Axén som är moderat ordförande i socialförsäkringsutskottet och fick ta emot namninsamlingen. Till Aftonbladets TV säger han:

- Tyvärr verkar en del av uppfattningarna grunda sig på missuppfattningar och felaktiga påståenden. Jag tror inte man riktigt förstått poängen med att vi nu upphör med att människor fastnar i långa passiva sjukskrivningar utan istället får aktiva tidiga rehabiliteringsinsatser. Det påstås ju här att de varken får hjälp eller rehabiliteringsinsatser men det finns inga belägg för detta.

Madeleine Hermansson är med i kamratföreningen Vänkraft i Uddevalla och var en av 300 på manifestationen.

- Han säger att vi inte har belägga för att folk hamnar illa, men det är ju mer än 100 000 som skrivit på. Han rackar ju ner på oss allihopa, jag blev faktiskt arg när jag hörde det. Jag har inte fått någon rehabilitering genom försäkringskassan och jag tror inte att jag kommer att få det heller. Jag har inte ens träffat min handläggare på två år. Det enda jag fått veta är att jag måste infinna mig på arbetsförmedlingen, men ingen kontaktperson. Jag skall tydligen bara gå dit och anmäla mig. Jag fattar inte, min läkare säger ju att jag inte kan arbeta och att jag behöver minst ett års rehabilitering till, då tycker jag att de skulle lyssna på det.

Vänkraft består av 60 personer med olika psykiatriska diagnoser, många av dem har nu fått problem med sin sjukersättning. Madeleine har en diagnos som innehåller depressioner, ätstörningar och självskadebeteende. För en månad sedan försökte hon ta sitt liv eftersom hon inte orkade med Försäkringskassan längre. - Som tur var överlevde jag. Men jag vet inte hur länge jag ska fortsätta orka kampen med försäkringskassan längre, den har fått mig att tappa fotfästet med livet och allt i vardagen känns så totalt meningslöst. Madeleine har tvingats söka hjälp hos socialtjänsten, men det har inneburit att hon fått sälja av sina besparingar. Hon hade fonder som hon fått efter sin farfar och som var tänkta att hon skulle använda för framtida studier.

- Nu har jag skatteskulder efter den försäljningen på 8000 kronor som jag inte vet hur jag skall betala. Det blir ju ingen trygghet, sista månaderna har det varit så kritiskt att jag inte haft pengar tillmat, jag har levt på knäckebröd och vatten. Om vi inte får vår rehabilitering och blir bättre kommer vi att stupa när vi går ut i arbete och då är det ingen som vill ha oss. Vi har inte valt att bli sjuka, vi vill kunna arbeta som andra människor.

Marina Oskarsson var också med på manifestationen, hon lider av fibromyalgi sedan många år tillbaka. Hon har försökt att arbeta vid flera olika tillfällen, senast var hon med och drev en camping tillsammans med ungdomar.

- Då brände jag ut mig ganska rejält. Jag har flera gånger tvingats att arbeta och pressat mig själv. Men jag har också velat för det är jobbigt att gå hemma. Men nu har jag väl accepterat läget, att jag inte klarar av att arbeta. Fast nu accepterar inte försäkringskassan det, helt plötsligt

Marina har gått igenom en Pila-undersökningen, en grundlig undersökning av ett team. Den kom fram till att hob varken var arbetsoförmögen eller möjlig att rehabilitera. Hon fick ett års förlängning av sin tidsbegränsade sjukersättning, men när hon ansökte om ytterligare sex månader fick hon nej.

- Jag skall lägga in om socialhjälp, jag har ju inga tillgångar. Jag kan inte ta arv, det måste jag avsäga mig, mamma får skriva om det. Vi har ett sommarhus som vi har haft sedan jag var liten, men ärver jag det kommer socialen att ta det. Det är inget märkligt, men det är allt för oss, vi har haft det sedan jag var liten. Mina ungar skulle ju också att drabbas.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson försvarar förändringarna som hon menar kommer att ha positiva effekter.

- Arbetsförmedlingen ska erbjuda alla personer vars dagar med sjukpenning eller sjukersättning har tagit slut deltagande i ett kortare introduktionsprogram som syftar till att ta fram en plan för fortsatta insatser för att personen ska kunna återgå i arbete. När det är klarlagt hur den enskildes situation ser ut och vilka insatser som kan vara aktuella ska personen kunna hänvisas till Arbetsförmedlingens ordinarie insatser, som eget arbetssökande, deltagande i aktiviteter utanför garantierna eller erbjudas plats i fas 1 av jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) alternativt jobbgarantin för ungdomar (JOG).

Hon menar att det inte finns skäl för dem att känna sig mindre trygga i det system som tar vid efter den 1 januari, i stället kommer de att kunna räkna med ett betydligt mer aktivt stöd än tidigare. Gertie Gladnikoff känner sig inte lugnad av ministerns besked

- Det hela är ett experiment med sjuka människor. De sjuka ska kastas ut från sjukförsäkringen och in i ett program på Arbetsförmedlingen för långtidsarbetslösa. Många kommer inte att klara det på grund av sin ohälsa och många kommer dessutom att få betydligt lägre ersättning än tidigare Regeringen tror att människor blir friskare av fattigdom Att kastas ut i ekonomisk ovisshet när man är sjuk är förödande för hälsan