När portugiserna kom till Brasilien 1500 bodde där redan 5 miljoner människor. Av dessa som vi kallar indianer återstår det idag 300 000, några få promille av Brasiliens befolkning. Successivt fick de lämna sina marker efterhand som européerna expanderade västerut. Många av dem togs som fångar för att arbeta som slavar.

Men det visade sig att dessa indianer inte alltid fungerade så bra som slavar. De hade svårt att anpassa sig till de vita, många dog av de sjukdomar som européerna  förde med sig. Redan tidigt fördes det därför också över svarta slavar. Det fanns redan svarta slavar i Portugal, men efterhand innebar erövrandet av Amerika att slavhandeln växte och Brasilien kom att bli den stora mottagaren av slavar. Man beräknar att fem miljoner afrikaner fördes till Brasilien som slavar. Detta oräknat alla dem som dog av olika umbäranden på vägen. Oftast drevs slavarna mycket hårt, under vissa epoker var den genomsnittliga tiden som de överlevde som slav åtta år. Dessa olidliga förhållanden leder till ett otaligt antal slavuppror. I många fall rymde slavarna och bildade egna samhällen, så kallade quilombos. Här levde ofta svarta och indianer tillsammans. En del av dessa samhällen blev både långvariga och stora. Det största – Palmares – kom att kallas en fri republik.

Man talar numera i Brasilien om den historiska skuld som Brasilien har till indianerna och de svarta. De grymheter som har begåtts borde på något sätt kompenseras menar många, sen är frågan hur, det är inte säkert att pengar skulle vara det bästa sättet.

Det som producerades i Brasilien var sällan tänkt för den brasilianska marknaden, det var tänkt för export, socker och bomull, senare gummi och kaffe. Vi har aldrig producerat för våra egna behov säger många brasilianare fortfarande idag.

Brasilien var ett enormt stort land och Portugal var ganska litet. Det var svårt att administrera Brasilien som är stort som en kontinent. Därför delade Portugal upp Brasilien i 15 olika områden som gavs till olika adelsmän att förvalta. Här finns den första förklaringen till att vissa jordägare äger sådana väldiga arealer jord.

Det visade sig att en av Brasiliens rikaste tillgångar var den bördiga jorden och det gynnsamma klimatet i nordöstra Brasilien. Stora delar av den väldiga Atlantskogen höggs ner. Här odlades socker och bomull med slavarbetskraft från Afrika och ett fåtal jordägare blev mycket rika.

Men med åren minskade inkomsterna av dessa monokulturer och Brasiliens ekonomiska tyngdpunkt flyttades söderut. Huvudstaden flyttades från Salvador i delstaten Bahia upp i nordöst till Rio de Janeiro. Slaveriet kom att bli omodernt och otidsenligt. Som sista land i Amerika avskaffade Brasilien slaveriet 1888. Vad hände då med slavarna. Jo en del stannade kvar på godsen och arbetade i praktiken vidare på ungefär samma sätt som tidigare, medan andra gav sig ut på vägarna utan att veta hur de skulle överleva.

Tidigare hade det i Brasilien varit möjligt att lägga sig under mark som inte brukades bara genom att ta den i besittning, et fanns så mycket mark. Men samtidigt som slaveriet avskaffades infördes en lag som sa att jord bara kunde köpas, vilket hade ett samband med alla de frigivna slavarna som nu sökte en överlevnad och en jord att leva på. Kampen om jorden började. Det fanns många sätt att erövra jord på. Många stora jordägare blev "grileiros", uttrycket kommer från en gräshoppa "grilo". Man förfalskade ett kontrakt på att man köpt jorden för hundra år sen. Sen la man ner kontraktet i en låda tillsammans med gräshoppa, vars exkrementer gjorde att pappet gulnade och såg gammalt ut. Men det fanns fler metoder, små jordägare skrämdes bort med hot eller öppet våld. En stor del av Brasiliens historia handlar om hur de fattiga försökt hitta en överlevnad, ofta i kamp mot den lilla grupp som ägde makten. Ett klassiskt exempel är den lilla utopiska stad som hette Canudos. Generellt sett lyckades dock aldrig de fattiga i Brasilien organisera sig som klass. Därför har jordägarna till slut alltid gått segrande ur alla strider om jorden.

Många av dem som inte kunde överleva på landet hamnade i städerna, ofta under mycket svåra omständigheter. Under början av 50-talet accelererade denna process och slumstäderna de så kallade favelorna, växte.

Samtidigt uppstod i delstaten Pernambuco de så kallade Bondeligorna (Ligas Camponesas). De bestod av lantarbetare som ofta arrenderade jord. Det fanns många olika system enligt vilka lantarbetarna fick odla en jord mot att de gav bort en del av skörden, arbetade gratis hos jordägaren osv. Dessa villkor var mycket svåra, det var svårt att överleva och jordägarna ökade hela tiden kraven. Rörelsen uppstod genom att några av dessa lantarbetare vägrade fullgöra arbetsplikten, som egentligen var olaglig. Följden blev en svår förföljelse, många mördades av pistolmän, men rörelsen växte. Efterhand kom man också att kräva en jordreform. Under denna tid förekom det många kampanjer för att alfabetisera lantarbetarna. Ofta genomfördes dessa av frivilliga studenter från städerna. Detta ökande motstånd från lantarbetarna var ett av skälen till militärkuppen 1964. Efter kuppen förföljdes ledarna för bondeligorna och rörelsen upplöstes.

På UBVs hemsidor finns en mer utförlig historia med fler länkar

Frågor

Jämför det som hänt i Brasilien med den svenska historien. Vad är likheterna och vad är skillnaderna?

Varför blev slaveriet omodernt?

Hur ser du på den historiska skulden? Har Brasilien en historisk skuld till indianerna och de svarta?

I så fall, hur betalar man tillbaka en sådan skuld? Gör man det med pengar, eller är det kanske en farlig väg?

Har även Europa och kanske rent av Sverige en historisk skuld till Latinamerika och Brasilien? I så fall hur kan den betalas tillbaka?